Larvän

Jag vet, jag skriver aldrig nu mera..men jag skriver faktiskt när jag har något intressant att berätta, och nu ska ni få höra på intressant!

Sammanfattningsvis..

- Min hemmakväll blev en utekväll
- Jag är känd, via playahead
- En 32årig nya-zeeländare sa att jag hade stora bröst
- Jag har gått 10 timmar i högklackat

Jag tänkte stanna hemma hela dagen egentligen, men då min käre vän Ludde frågade om jag önskade spendera aftonen i hans sällskap kunde jag inte tacka nej! På med partyoutfiten snabbt som blixten och klicketiklackandes sprang jag till bussen som, hör och häpna, var för tidig. Så jag missade den...men inte deppar man ihop för det! Lägligt nog frågar min käre vän Jocke om jag vill med ut och glida (åka bil) och då han hört min sorgliga berättelse gick han och hans vän med på att köra mig till Kallhäll, ända fram till Luddes port! Hos Ludde stannade man inte länge..vi ägnade oss åt att spela öl-spelet ett tag, men ingen var särskilt taggad och vi rörde oss vidare till BANKEN.

Det var där jag fick reda på att jag numera är något av en kändis, dock är det inte mycket att vara stolt över. Det var nämligen så att en trevlig prick inne på banken sa: "men vänta...McLarven!?". Ja. Det är jag, på playahead. Jaja...vissa människor går igenom livet utan att någonsin bli kända, någonstans!

Här var det då meningen att jag skulle hoppa på ett tåg som senare min kära kusin Hanna och ännu en trevlig prick vid namn Amanda skulle gå på...men, intelligenta som de är, tog de fel buss och hamnade på bruttovägen! Såå stackars jag fick spendera en halvtimme alldeles ensam på centralen..men frukta ej! Jag överlevde.

Nu är klockan ungefär ett, och innan vi gått på toaletten och bestämt oss vart vi ska och ta oss dit hinner klockan bli två! Så vi var ute, på Mango (ej att rekommendera om man ogillar alltför närgångna slemmiga personer) i ungefär en timme. Sedan vet jag inte riktigt vart tiden tog vägen..men det slutade med att vi hamnade på ett alldeles YPPERLIGT café vid namn Alberts! Där hade de infravärme, filtar, kaffe, minimarsmallows och öppet till klockan 6! Det var här vi träffade den 32årige nya-zeeland-människan som sa att jag hade stora bröst då jag försökte försäkra honom om att jag faktiskt är 18 och inte 20+. Vi satt där till stängning och skrattade som aldrig förr, sedan diskuterade vi om vi skulle äta frukost någonstans och stanna inne i stan för en shoppingtur...men vi bestämde oss för att endast köpa lite färskpressad apelsinjuice och sedan ta tåget hem. Nu är klockan kvart i 8 och mina fötter gör ont som aldrig förr, därför ska jag gå och lägga mig.

GODNATT. Eller godmorgon?