Larvän

- Det enda som kan bota mina bakfyllor är päron-mer
- Älskar att vara ute när det regnar och bli jätteblöt (om det inte är kallt)
- När jag har en riktigt dålig dag kan jag få så dåligt samvete att jag börjar gråta om jag t.ex. tappar en godis på marken (för att det är synd om godisen)
- Blir grymt irriterad på snälla killar, får jag höra kommentarer som "sötnos" och "gumman" vill jag bara stoppa två fingrar i halsen. Charm däremot faller jag stenhårt för!
- ÄLSKAR smör, det är så himla gott! Men bara bregott!
- Matchar alltid alla mina kläder med varandra (underkläder med sminket och tröjan med skosnörena etc.) och om jag inte skulle orka det gör jag mig så osynlig som möjligt och stirrar ner i marken hela dagen.

En resa som skulle tagit under en timme tog över 2,5. Varför? Ordningsfel, vad fan är det ens egentligen? Och om det nu är såna JÄVLA PROBLEM att man inte kan åka någonstans överhuduvjävlataget så låt alla stackars människor få ett alternativ i alla fall? Ni kan ju inte vänta en halvtimme och typ "oj det funkar visst fortfarande inte, NU ringer vi och beställer ersättningsbussar som tar en timme på sig att komma för vi är så JÄVLA INTELLIGENTA!". Skulle man räkna ut vad ni kunde blivit skyldiga mig för den här kvällen (naprapat, välbehövlig taxiresa, nya skor, nya händer...för att inte tala om all alkohol jag skulle behöva för att bli ens på någorlunda bra humör igen och så vidare) om jag inte hade varit en sådan god, naiv och tålmordig människa så skulle ni bli ruinerade, OCH JAG ÄR EN PERSON! EN! LITEN DESSUTOM!

Så FUCK OFF SL! DÖ BARA!

Det här har varit en bra dag, trots mindre roliga drömmar under natten. Jag har känt mig lite mer som mig själv, lite mer som att jag faktiskt har det rätt bra ensam också och jag vet inte..kanske skulle kunna bryta mig ur denna härliga besatthet..

Hösten är RÄTT fin ändå, men bara när solen lyser eller när det spöregnar. Allt mittemellan suger. Hårt! Idag köpte jag en bok för 500 spänn, men mamma betalade så det var lugnt. Jag guidade Liza i raggning över telefon och ska strax röra mig neråt fastebolskolan och se hur många av ungarna som tänkt lyda mig idag! Tror att det är den lite mer samarbetsvilliga gruppen idag i alla fall (som tur är).

Efter träningen har jag absolut ingenting att göra. Alls. Kul.

Jag drömde om dig, igen...
Vi stod vid dörren, fångade i en kyss ingen av oss ville avsluta. Men det var inte samma tanke som snurrade runt i våra huvuden;

medan jag tänkte på hur jag skulle få dig att stanna, planerade du hur du bäst skulle ta dig därifrån...

Ge mig en smäll på käften, någon? Förstår inte att jag alltid sätter mig själv i såna här situationer, gillar jag att plåga mig själv eller? Är hur jävla trött som helst men lägger jag mig i sängen så ligger jag där med blicken i taket, pillar på täcket medan hjärtat vill hoppa ur bröstet. Jag har väntat nu, tänkt och kommit fram till absolut ingenting. Jag har försökt. När har man försökt tillräckligt? Undrar om det ens skulle bli bättre om jag fick som jag ville. Jag tror det..kanske..?

Kommer hem, gör mig en tacosallad och slår mig ner framför tv'n. Syster vaknar av bullrandet och tar några stapplande steg in i vardagsrummet...

- Vaa...ofta du kom hem nu?

Okej, jag måste bara avreagera mig lite här för ingen som förstår finns att prata med på msn.


HEEEERREGUUUUD OMGOMGOMGOMGOMGOMG SJUUUUUUKT JÄÄÄÄVLA HEEEEEEET.......mmmmhmhmhmhm ryser i hela kroppen.......hihihihi!

Tjoflöjt! Vaknade klockan 4 i morse av något konstigt, i mitt tillstånd, odefinerbart ljud. Vad kunde det vara för oväsen? Kom förskräckt på att jag säkert försovit mig och att byggfolket redan kommit och lyssnade mer noggrannt. Men när jag lyssnade vidare slog det mig att detta inte var ljudet av borrande och så vidare. Vad var det? MUSIK! Men varifrån? Klockradion har jag inte använt på år och dagar men jag slog lite frustrerat på den ändå, och vet ni vad!? Den jäveln vägrade börja lysa! Så jag var tvungen att tända lampan och titta med sömniga ögon på den dånande apparaten och såg då äntligen att jag (när, var, hur?) lyckats ställa in den så att det skulle gå ett alarm klockan 73:14, vilket gjorde mig ännu mer förvirrad eftersom jag inte hade någon aning om vad klockan var. I vilket fall fick jag tyst på eländet tillslut, kollade mobilen och såg att klockan var ca 4. Underbart.

Det hade väl varit okej om det hade varit den enda gången jag vaknade, men tyvärr vaknade jag igen och denna gången av riktigt borrljud! Pappa fick nämligen för sig att, klockan halv 7 på morgonen, börja borra i köket. Lyckades efter mycket om och men somna om bara för att vakna igen klockan 8 när farmor kom på besök och sedan sova en liten halvtimme sedan och gå upp.

När byggaren väl kommit och installerat sig kan man ju vänta sig att jag äntligen skulle få en lugn stund, men icke. Då ska jag nämligen desperat leta igenom alla papper i huset efter något "organisationsnummer" (som jag knappt vet vad det är för något). Kände mig obekvämt vuxen och ansvarstagande måste jag säga! Jaja, får kanske gå tillbaks till mitt problemlösa och oansvarsfulla liv nu?

Vill bara ligga i sängen hela dagen. Har redan lyckats försova mig. Vill verkligen inte gå ut i kylan och stressen för att sedan bara stressa vidare i ännu mer kyla till en träning jag inte borde gå på för att jag är sjuk men måste för att ingen annan kan. Jag ska inte träna själv då utan vara tränare, alltid ett plus eller?

Det kommer krävas extrema mängder choklad eller kärlek för att överleva detta mörka halvår. Antingen det eller så behöver jag sol, någon rik person som vill bjuda med mig till Thailand eller liknande? Tänkte väl det, och kärlek är ett helvete så det får bli choklad.

Luften är redan slut...hur fan ska det här sluta?