Hej-jävla-kväll

Herregud säger jag bara. VILKEN KVÄLL! Detta var ju då dagen D, THE DAY, utförandet av min hemliga mystiska plan. Höh, ja det var det som var tanken i alla fall. Dock försvann mitt glada partyhumör då jag kom i tid men ändå fick betala inträde..sånt suger. Sedan kom Liza (ja, jag gick dit själv först) och fick på några sekunder upp mitt humör igen såsom bara hon kan! Vi dansade galet, GALET! Hoppade runt och skrek och var allmänt dumma i huvudet! Härlig början! Men, såsom bara pojkar kan tog de vårat humör ifrån oss igen lika snabbt som det kommit och vi bestämde oss för att nu jävlar så stänger vi av mobilerna. Bara sådär, och sätter på dem igen när vi kommer hem. Vilken känsla, frihet på hög nivå.

Det pratades och sades för mycket och efter att det ena lett till det andra dansade jag vidare, hög på adrenalin! Liza gjorde dock misstaget att sätta på sin mobil och blev lite ledsen, men som tur var kom Johnjohn och muntrade upp oss med en flaska vin. Tack! Vi dansade och dansade och pratade med random folk och dansade ännu mer, sedan var det dags att gå hem. Eller?

Vårt första stopp blev utanför tuben, där vi socialiserade oss med en mycket snygg man, men då han skulle hem och sova vandrade vi vidare. Vi fastnade sedan i tunneln till tuben med en trubadur och ett tiotal håkan-fans. Vi gapade i kör en bra stund och gick sedan och satte oss att vänta på tåget. Detta innebar en hel del spansktalande för min del av någon anledning. Ja...

Sedan då? Våra hungriga magar ledde oss till McDonalds där vi träffade på ett par mycket trevlige gutter från Norge! Vi pratade om norska maffian och efterfester. Han skrynklade ihop ett sugrör och la det på bordet, sa "Det här, det är en efterfest. Visst ser den bra ut?". Vi tyckte dock att den såg lite sliten och knögglig ut så vi gick, ännu en gång, vidare. Denna gången till alberts, men på vägen sjöng vi Fredrik Åkare och Cecilia Lind för full hals och blev uppraggade av en 42-åring som ville pussa på min "plupp". Ehh, nej tack.

Därpå utsattes vi för höga pojkar med dödslängtan och plötsligt befann vi oss strandade mitt ute på djurgården. Jävla töntar. Tack snälla tant som skjutsade hem oss!

Så...vad har jag glömt?

Kommentarer
Postat av: Liza

hahaha x)

2009-10-25 @ 22:49:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0