And the bright light turns to night
Ik mis je.
En helg till!
En sömnlös sådan. Men egentligen började det gå utför redan i torsdags..
Coldplay! Härlig dag. Åkte in till stan med Pola först för att leta efter en tjocktröja, men vi hittade ingen. Jag mötte upp pappa och Pola åkte hem. Hade inte sovit så mycket den natten, så frågade snällt om han ville bjuda på kaffe så jag kunde vara lite pigg på konserten. Vi gick till ett mysigt fik i en källare (se bilder) och jag fick kaffe OCH hallonpaj! Tack Pappa<3 Vi drog oss sedan vidare emot Medborgarplatsen där vi mötte Mamma och letade rätt på ett ställe att äta. Nu minns jag inte vad det hette men det var mysigt och gott i alla fall! Kanske har en bild därifrån med? Vi får se..
Sedan bar det av mot Globen, för vi skulle ju se COLDPLAY! Jag fick en tröja av snälla mamma/pappa som jag genast satte på mig. Men, något händer när vi hittar våra platser... De var nämligen inga platser längre, för de hade byggt en liten scen över dem! Jaha? tänkte vi. Vart skulle vi sitta nu då? Vi erbjöds att sitta några meter därifrån på rullstolsplatser eller ståplatser. Ståplatser hade ju varit roligt såklart, men min väska var jättetung och mammas var ännu tyngre så det fick bli de andra platserna, precis vid en trappa. Detta, visade det sig sedan, var inte vilken trappa som helst. Det var TRAPPAN.
Konserten var underbar! Publiken sjöng med och allt var precis som det ska vara på konsert! Plötsligt ser jag att de håller på att spärra av som en liten gång vid ståplatserna och märker att gången leder till Trappan. Just det, trappan där jag satt! Jag förstår att de kommer spela på scenen de byggt över våra föredetta platser (max 10 meter ifrån våra nya) och att de kommer ta sig dit genom att gå upp för Trappan, MIN trappa! Mycket riktigt blir det så och jag har det på film! Pappa petade på Chris när han sprang förbi så han vänder sig om, ser sig omkring (bland annat rakt in i min kamera) och vinkar! Sedan körde de min favorit, The Scientist, och jag slutade inte filma förrän jag inte hade något minne kvar på kameran. Underbar konsert, kommer jag inte glömma på ett tag!
Ja ni förstår väl själva att det blev sent. Jag kunde inte sova när jag väl kom hem heller eftersom det tjöt i mina öron och dunkade i mitt huvud (men jag var glad ändå, väldigt glad!). Jag var ju tvungen att skicka mitt filmklipp till alla Coldplay-fans (och icke Coldplay-fans, förlåt) jag kände också och det tog ju sitt lilla tag. Vart inte bättre av att jag vaknade klockan 7 morgonen efter fast jag egentligen inte hade behövt vakna förrän 8 och ändå tänkt sova längre. Jag var redan då väldigt trött.
På fredagen blev det besök hos Daniel! Vi lagade vår egen tolkning av Pasta Carbonara som mest liknade pasta med spya eller något, men det smakade väldigt gott (och jag åt meeest, tvungen att tillägga ^^). Jag kunde lagt mig och somnat redan då men det gjorde jag inte och jag kom inte hem förrän vid 2-tiden. Jag gick inte och la mig direkt heller, bara för jag är som jag är och inte kan hålla mig ifrån datorn.
Nästa dag blev det till att gå upp klockan 9 för att masa sig iväg till gympahallen på Kick-off. ALDRIG MER! Aldrig känt mig så lurad i hela mitt liv. Trodde jag skulle få gå en trampolinkurs (för det stod ju ungefär så i mailet) men tydligen inte. Fler som hade uppfattat det så, så jag är inte dum i huvudet. Istället fick jag lyssna på en massa skit jag redan visste och sedan LYFTA REDSKAP. Hade de skrivit det hade jag ju visserligen inte kommit men att de tar förgivet att alla ska strunta i att gå om de säger som det är och istället väljer att undanhålla sanningen sådär stör mig. Mycket. Dessutom var jag ju som ni kan förstå väldigt trött. På kvällen blev det poolparty i Södertälje! Väldigt rolig, trevlig och mysig kväll och klart värd den långa resan dit och den ungefär 3 timmar långa hemfärden. Väldigt tur att käre Fluffi höll mig sällskap via telefon, annars hade jag antagligen somnat och hamnat...jaa var hade jag hamnat? Inte hemma i alla fall. Men ja ni förstår, sent igen. Kom hem klockan 5 eller 6 på morgonen.
Detta fick jag ångra dagen efter när jag gick upp klockan 9 (igen) för att gå på träningen. Hatar den träningen. Klockan 9 på en söndag liksom? Jag...var....död. Och jag var irriterad på mig själv och hade ångest över allt jag glömde på partyt dagen innan. Okej det kanske inte var så mycket men tillräckligt för att bli irriterad över...
Resten av söndagen ägnade jag åt att desperat försöka läsa klart boken som skulle vara utläst dagen efter. Innerst inne förstod jag väl själv att jag aldrig skulle hinna läsa 2/3 av en bok på uråldrig amerikansk bond-slang men jag försökte tills ögonen gick i kors av trötthet. Det gjorde de visserligen ända från början...men jag läste tappert fram till klockan 1-2. Någonstans däremellan kom jag på att jag skulle redovisa en författare på svenskan dagen efter också och trodde att jag skulle dö, men det gjorde jag inte. Hittade till och med lite fakta!
Rätt igen! Väldigt lite sömn. Jag tvingade mig tappert till skolan ändå och redovisningen på svenskan gick bra (otroligt nog). Engelskan gick faktiskt också bra om man bortser ifrån att våran lärare inte kan engelska, jag menar "write a short story and leave it in to me"? Skrattretande.
Idag har jag inte gjort så mycket. Har bara 2 lektioner med ett långt hål emellan på tisdagar..eller jag hade det förut men idag fick jag dit spanska också. Får se om hon tycker om mig mer i år? Tveksamt.. Jag hade italienska också. Gjorde ett prov jag inte övat något inför och som hela resten av klassen jobbat med sen terminsstarten medan jag har läst en bok och gjort uppgifter till den tillsammans med de som går steg 3. Jag tyckte det var busenkelt, men tydligen ingen annan att döma av klagomålen?
Jag är idag, tisdag, fortfarande trött trots att jag sov uppåt 9 timmar inatt. Blir sova tidigt idag med, och just det..jag har sovmorgon imorgon!
Coldplay! Härlig dag. Åkte in till stan med Pola först för att leta efter en tjocktröja, men vi hittade ingen. Jag mötte upp pappa och Pola åkte hem. Hade inte sovit så mycket den natten, så frågade snällt om han ville bjuda på kaffe så jag kunde vara lite pigg på konserten. Vi gick till ett mysigt fik i en källare (se bilder) och jag fick kaffe OCH hallonpaj! Tack Pappa<3 Vi drog oss sedan vidare emot Medborgarplatsen där vi mötte Mamma och letade rätt på ett ställe att äta. Nu minns jag inte vad det hette men det var mysigt och gott i alla fall! Kanske har en bild därifrån med? Vi får se..
Sedan bar det av mot Globen, för vi skulle ju se COLDPLAY! Jag fick en tröja av snälla mamma/pappa som jag genast satte på mig. Men, något händer när vi hittar våra platser... De var nämligen inga platser längre, för de hade byggt en liten scen över dem! Jaha? tänkte vi. Vart skulle vi sitta nu då? Vi erbjöds att sitta några meter därifrån på rullstolsplatser eller ståplatser. Ståplatser hade ju varit roligt såklart, men min väska var jättetung och mammas var ännu tyngre så det fick bli de andra platserna, precis vid en trappa. Detta, visade det sig sedan, var inte vilken trappa som helst. Det var TRAPPAN.
Konserten var underbar! Publiken sjöng med och allt var precis som det ska vara på konsert! Plötsligt ser jag att de håller på att spärra av som en liten gång vid ståplatserna och märker att gången leder till Trappan. Just det, trappan där jag satt! Jag förstår att de kommer spela på scenen de byggt över våra föredetta platser (max 10 meter ifrån våra nya) och att de kommer ta sig dit genom att gå upp för Trappan, MIN trappa! Mycket riktigt blir det så och jag har det på film! Pappa petade på Chris när han sprang förbi så han vänder sig om, ser sig omkring (bland annat rakt in i min kamera) och vinkar! Sedan körde de min favorit, The Scientist, och jag slutade inte filma förrän jag inte hade något minne kvar på kameran. Underbar konsert, kommer jag inte glömma på ett tag!
Ja ni förstår väl själva att det blev sent. Jag kunde inte sova när jag väl kom hem heller eftersom det tjöt i mina öron och dunkade i mitt huvud (men jag var glad ändå, väldigt glad!). Jag var ju tvungen att skicka mitt filmklipp till alla Coldplay-fans (och icke Coldplay-fans, förlåt) jag kände också och det tog ju sitt lilla tag. Vart inte bättre av att jag vaknade klockan 7 morgonen efter fast jag egentligen inte hade behövt vakna förrän 8 och ändå tänkt sova längre. Jag var redan då väldigt trött.
På fredagen blev det besök hos Daniel! Vi lagade vår egen tolkning av Pasta Carbonara som mest liknade pasta med spya eller något, men det smakade väldigt gott (och jag åt meeest, tvungen att tillägga ^^). Jag kunde lagt mig och somnat redan då men det gjorde jag inte och jag kom inte hem förrän vid 2-tiden. Jag gick inte och la mig direkt heller, bara för jag är som jag är och inte kan hålla mig ifrån datorn.
Nästa dag blev det till att gå upp klockan 9 för att masa sig iväg till gympahallen på Kick-off. ALDRIG MER! Aldrig känt mig så lurad i hela mitt liv. Trodde jag skulle få gå en trampolinkurs (för det stod ju ungefär så i mailet) men tydligen inte. Fler som hade uppfattat det så, så jag är inte dum i huvudet. Istället fick jag lyssna på en massa skit jag redan visste och sedan LYFTA REDSKAP. Hade de skrivit det hade jag ju visserligen inte kommit men att de tar förgivet att alla ska strunta i att gå om de säger som det är och istället väljer att undanhålla sanningen sådär stör mig. Mycket. Dessutom var jag ju som ni kan förstå väldigt trött. På kvällen blev det poolparty i Södertälje! Väldigt rolig, trevlig och mysig kväll och klart värd den långa resan dit och den ungefär 3 timmar långa hemfärden. Väldigt tur att käre Fluffi höll mig sällskap via telefon, annars hade jag antagligen somnat och hamnat...jaa var hade jag hamnat? Inte hemma i alla fall. Men ja ni förstår, sent igen. Kom hem klockan 5 eller 6 på morgonen.
Detta fick jag ångra dagen efter när jag gick upp klockan 9 (igen) för att gå på träningen. Hatar den träningen. Klockan 9 på en söndag liksom? Jag...var....död. Och jag var irriterad på mig själv och hade ångest över allt jag glömde på partyt dagen innan. Okej det kanske inte var så mycket men tillräckligt för att bli irriterad över...
Resten av söndagen ägnade jag åt att desperat försöka läsa klart boken som skulle vara utläst dagen efter. Innerst inne förstod jag väl själv att jag aldrig skulle hinna läsa 2/3 av en bok på uråldrig amerikansk bond-slang men jag försökte tills ögonen gick i kors av trötthet. Det gjorde de visserligen ända från början...men jag läste tappert fram till klockan 1-2. Någonstans däremellan kom jag på att jag skulle redovisa en författare på svenskan dagen efter också och trodde att jag skulle dö, men det gjorde jag inte. Hittade till och med lite fakta!
Rätt igen! Väldigt lite sömn. Jag tvingade mig tappert till skolan ändå och redovisningen på svenskan gick bra (otroligt nog). Engelskan gick faktiskt också bra om man bortser ifrån att våran lärare inte kan engelska, jag menar "write a short story and leave it in to me"? Skrattretande.
Idag har jag inte gjort så mycket. Har bara 2 lektioner med ett långt hål emellan på tisdagar..eller jag hade det förut men idag fick jag dit spanska också. Får se om hon tycker om mig mer i år? Tveksamt.. Jag hade italienska också. Gjorde ett prov jag inte övat något inför och som hela resten av klassen jobbat med sen terminsstarten medan jag har läst en bok och gjort uppgifter till den tillsammans med de som går steg 3. Jag tyckte det var busenkelt, men tydligen ingen annan att döma av klagomålen?
Jag är idag, tisdag, fortfarande trött trots att jag sov uppåt 9 timmar inatt. Blir sova tidigt idag med, och just det..jag har sovmorgon imorgon!
Trala min helg!
Oj vilken helg. I fredags hade vi en mysig filmkväll här hemma hos mig, och med vi menar jag mig själv, Erik och Fredrik. Vi hade en härlig kväll med filmtittande (självklart..), högläsning av bloggar och bloggkommentarer och The Sims-spelande! Vi såg Harold and Kumar (2?). Den var riktigt rolig faktiskt!
Lördagen då. Började med lite shopping i Kista! Köpte en helmysig tröja och fick en kjol av mamma och pappa. Får väl fota eller något lite senare kanske. Efter shoppingen gick hela familjen på bio och såg Arn. Den var helt okej, klart bättre än första men den var ju inte så bra heller. Hade kanske blivit mer besviken om jag betalat själv... Efter bion åkte jag till Stäket och trodde att jag skulle få mat men så var inte fallet. Okej lite mer detaljerat:
Jag stressade som en jävla idiot och sprang runt i hela lägenheten och letade efter olika saker för att jag skulle hinna med bussen. Jag SPRANG det fortaste jag kunde och stukade/sträckte knät för att jag skulle hinna. Jag hade inte ätit någon middag och kände mig som att jag skulle svimma, och när jag satt på bussen får jag veta att ingen ville följa med mig till donken. WOHO! Jag blev arg. Jag åkte dit i alla fall eftersom bussen hem inte gick förrän om en halvtimme. Vid 12-1 eller något gick vi till donken och sen åkte jag hem.
Någon gång under kvällen fick jag ett samtal ifrån Robin, min käre vän i Göteborg jag inte sett sen hösten 2005. Han meddelade mig att han och hans vän Martin var på väg till Stockholm (detta var runt 12-1) och undrade vad jag hade för planer vid 5-6 på morgonen. Sova kanske? Jag träffade dem i alla fall dagen efter. Dessa härliga timmar övertygade mig (ännu mer?) om att jag borde flytta till Göteborg! Underbara människor!! Efter ett tårfyllt farväl (eeeller något..) åkte jag hem till Daniel på filmtittande. Mysipys!
Idag har jag bara mått dåligt och nu tittar jag på One tree hill. Adjöööööö!
Lördagen då. Började med lite shopping i Kista! Köpte en helmysig tröja och fick en kjol av mamma och pappa. Får väl fota eller något lite senare kanske. Efter shoppingen gick hela familjen på bio och såg Arn. Den var helt okej, klart bättre än första men den var ju inte så bra heller. Hade kanske blivit mer besviken om jag betalat själv... Efter bion åkte jag till Stäket och trodde att jag skulle få mat men så var inte fallet. Okej lite mer detaljerat:
Jag stressade som en jävla idiot och sprang runt i hela lägenheten och letade efter olika saker för att jag skulle hinna med bussen. Jag SPRANG det fortaste jag kunde och stukade/sträckte knät för att jag skulle hinna. Jag hade inte ätit någon middag och kände mig som att jag skulle svimma, och när jag satt på bussen får jag veta att ingen ville följa med mig till donken. WOHO! Jag blev arg. Jag åkte dit i alla fall eftersom bussen hem inte gick förrän om en halvtimme. Vid 12-1 eller något gick vi till donken och sen åkte jag hem.
Någon gång under kvällen fick jag ett samtal ifrån Robin, min käre vän i Göteborg jag inte sett sen hösten 2005. Han meddelade mig att han och hans vän Martin var på väg till Stockholm (detta var runt 12-1) och undrade vad jag hade för planer vid 5-6 på morgonen. Sova kanske? Jag träffade dem i alla fall dagen efter. Dessa härliga timmar övertygade mig (ännu mer?) om att jag borde flytta till Göteborg! Underbara människor!! Efter ett tårfyllt farväl (eeeller något..) åkte jag hem till Daniel på filmtittande. Mysipys!
Idag har jag bara mått dåligt och nu tittar jag på One tree hill. Adjöööööö!
Tips!
Dagens tips: Vekla inte ut en reflexskärm i skolan om du inte kan vekla ihop den igen. *känner mig extremt uttittad*
Sjuk + mensvärk = Ledsen :(
Åh skulle bara vilja ha någon här som tog hand om mig och passade upp på mig nu. Jag behöver middag, massage och någons hand på min mage. Någon frivillig? Haha.. Nej men jag orkar verkligen inte laga käk nu. Blir helt skakis så fort jag reser mig upp, vill ju inte slå huvudet i stekpannan eller något? Vore ju rätt tragiskt.. Aja får väl göra en macka eller något. En toast kanske? Kan krypa dit för att minska risken att jag ramlar -.-
Seg dag och varm choklad
Blaah..seg/jobbig dag. Sådär så att man helst bara vill ligga kvar i sängen hela dagen egentligen. Hösthumör kan man väl kalla det.
Tåget RULLADE idag. Utan större komplikationer, underbart! Jag har i och för sig velat lägga mig på golvet och dö* hela dagen men jag lyckades kämpa mig igenom den. Efter denna jobbiga dag åkte jag och Pola till ica och köpte vispgrädde och haloumi-ost (konstig blandning?) och åkte hem och gjorde varm choklad med vispgrädde och stekte haloumi till något sorts mellanmål. Väldigt gott, väldigt konstigt, väldigt mättande. Får bli en macka eller något till middag. Kanske ännu mer varm choklad...
Och till alla som inte vet så stämmer ju inte receptet till varm choklad på kakao-
paketet.
Såhär ska det gå till:
Fyll en STOR kopp (inte 2 ynka dl) med mjölk och häll i en kastrull.
Häll i 3 riktigt stora skedar kakao och 3 inte lika stora skedar socker.
Vispa medan du värmer. Voilá!
FÖRRESTEN så har Felix underhållit mig med värmande sms idag, det säger han i alla fall. Jag tycker mig minnas att han var för upptagen för att roa mig... *kollar inkorgen* Upptagen... fakta om sysselsättning... 2ordiga sms... löfte om kram... Upptagen... förklaring om varför... nåågra värmande sms...
Sammanfattning: Okej Felix, du kanske har skickat några värmande sms, men jag vill ha fler!
*sluta bry mig om omvärlden och tillslut somna
Tåget RULLADE idag. Utan större komplikationer, underbart! Jag har i och för sig velat lägga mig på golvet och dö* hela dagen men jag lyckades kämpa mig igenom den. Efter denna jobbiga dag åkte jag och Pola till ica och köpte vispgrädde och haloumi-ost (konstig blandning?) och åkte hem och gjorde varm choklad med vispgrädde och stekte haloumi till något sorts mellanmål. Väldigt gott, väldigt konstigt, väldigt mättande. Får bli en macka eller något till middag. Kanske ännu mer varm choklad...
Och till alla som inte vet så stämmer ju inte receptet till varm choklad på kakao-
paketet.
Såhär ska det gå till:
Fyll en STOR kopp (inte 2 ynka dl) med mjölk och häll i en kastrull.
Häll i 3 riktigt stora skedar kakao och 3 inte lika stora skedar socker.
Vispa medan du värmer. Voilá!
FÖRRESTEN så har Felix underhållit mig med värmande sms idag, det säger han i alla fall. Jag tycker mig minnas att han var för upptagen för att roa mig... *kollar inkorgen* Upptagen... fakta om sysselsättning... 2ordiga sms... löfte om kram... Upptagen... förklaring om varför... nåågra värmande sms...
Sammanfattning: Okej Felix, du kanske har skickat några värmande sms, men jag vill ha fler!
*sluta bry mig om omvärlden och tillslut somna
Update om helvetesdagen..
..som faktiskt slutade riktigt bra! Åkte ju hem där efter att ha väntat på tåget en timme och la mig och sov i några timmar och åt lite mackor. När jag åkte tillbaks till skolan var jag alltså riktigt utvilad! Kunde ha ätit lite mer..blev hungrig framåt slutet av lektionen. På lektionen arbetade jag faktiskt (wohoo!) och lyssnade på en bok och svarade på frågor. Hade italienska om någon undrar..
Efter skolan tog jag med mig Fredrik in till stan. Vi käkade på burger king och sen gick vi på bio och såg Get Smart. Riktigt rolig och väldigt jobbig om man är kissnödig eftersom man skrattar hela tiden (neej vadå tror ni jag var kissnödig eller..?? -.-). Jaa och jag hann med bussen som går samtidigt som tåget kommer till stationen också. Dagen vände helt enkelt. Underbart!
Allt går så roligt fel
Vilken jävla start på veckan alltså! Det här är ju bara komiskt. Igår morse vaknade jag, för sent, och letade alldeles för länge efter en klänning som verkar ha försvunnit. Jag missade alltså bussen, men fick som tur var skjuts av min kära pappa. Väl framme i skolan går jag över parkeringen och en bil tvärnitar ungefär 1 cm ifrån mig. Blir jag påkörd imorgon då eller om det fortsätter såhär? Sen var skoldagen i och för sig helt okej om man bortser från engelskan som var extremt tråkig. Woho ännu ett ämne jag tycker om förstört av en lärare...
Jag var så trött att jag kunde ha sovit i en vecka när jag kom hem från skolan, men nej. Jag skulle iväg på ett möte med ledargruppen i järfällagymnasterna så fort jag kommit hem! Detta resulterade i att jag sedan när jag kom hem fick slänga i mig middag fast jag inte ens var hungrig och cykla till träningen fast jag egentligen inte hade energi nog att ens gå. Jag ville inte gå dit, jag funderade på att skita i det men ändrade mig i sista sekunden... Jag borde inte gått dit. Det började med att jag fick ont i ena foten när jag sprang men det var liksom uthärdligt. Men när jag sedan fick ont i andra foten också, handlederna och började må illa var jag inte glad längre. Jag menar träningen gick redan dåligt. Jag halkade, snubblade och verkade inte ha kontroll över min egna kropp. Sedan sträckte jag mig också, då var jag på väg att börja gråta.
Jag lyckades ta mig hem utan att ramla i alla fall (otroligt nog) men glömde sätta på plastpåsen på cykelsadeln så jag fick gå ner för trapporna igen (med sträckning, ont i fötterna osv). Jag kom in, satte mig på min stol och började gråta. Mest för att jag var så jävla trött och irriterad på att en dag kan gå så fruktansvärt fel.
Det är nu det börjar bli humoristiskt. Man kan ju tänka sig att efter en dag som den jag upplevde igår blir allting bra igen, eller hur? Det kändes så ett tag också, men vad lurad jag blev...
Jag vaknade och trodde det var lördag eller att jag i alla fall var ledig och blev nästan förvånad när jag kom på att jag inte var det, men det gjorde inte så mycket. Jag var i alla fall utvilad! Jag tog mig upp ur min varma säng, duschade, klädde på mig, sminkade mig, fixade håret (tills strömmen gick) och hör här; jag hann med bussen! Men detta visade sig vara helt onödigt. Jag kom fram till stationen, köpte en bulle, åt den och såg tåget komma inrullandes på stationen.. Men vad långsamt det åkte? Det kom i alla fall fram och alla gick på och satte sig. Ja, vad hände sen? Absolut ingenting. Tåget stod där...och stod...och stod. STRÖMAVBROTTET! Ja men så underbart, tänkte vi alla. Där satt vi i en kvart innan vi ombads att gå av tåget och det gjorde vi. Efter kanske 10 minuter åker tåget efter att ha meddelat de kanske 5 personer som hade lust att stå kvar på perrongen och frysa att de kunde gå på igen. Man kan ju fråga sig varför vi gick av... Vi fick i alla fall sitta där och vänta på nästa tåg som var en timme försenat. Jag väntade alltså i sammanlagt 1 och en halv timme på det jävla tåget innan jag kom på att jag skulle hinna vara med ungefär 10 minuter på en lektion och sedan ha håltimme i 3 timmar, så jag åkte hem.
Möts av att precis alla lampor i hela lägenheten är tända och bara skrattar. Herregud vilken start på dagen. Hur ska detta sluta? Jag återkommer ikväll!
Jag var så trött att jag kunde ha sovit i en vecka när jag kom hem från skolan, men nej. Jag skulle iväg på ett möte med ledargruppen i järfällagymnasterna så fort jag kommit hem! Detta resulterade i att jag sedan när jag kom hem fick slänga i mig middag fast jag inte ens var hungrig och cykla till träningen fast jag egentligen inte hade energi nog att ens gå. Jag ville inte gå dit, jag funderade på att skita i det men ändrade mig i sista sekunden... Jag borde inte gått dit. Det började med att jag fick ont i ena foten när jag sprang men det var liksom uthärdligt. Men när jag sedan fick ont i andra foten också, handlederna och började må illa var jag inte glad längre. Jag menar träningen gick redan dåligt. Jag halkade, snubblade och verkade inte ha kontroll över min egna kropp. Sedan sträckte jag mig också, då var jag på väg att börja gråta.
Jag lyckades ta mig hem utan att ramla i alla fall (otroligt nog) men glömde sätta på plastpåsen på cykelsadeln så jag fick gå ner för trapporna igen (med sträckning, ont i fötterna osv). Jag kom in, satte mig på min stol och började gråta. Mest för att jag var så jävla trött och irriterad på att en dag kan gå så fruktansvärt fel.
Det är nu det börjar bli humoristiskt. Man kan ju tänka sig att efter en dag som den jag upplevde igår blir allting bra igen, eller hur? Det kändes så ett tag också, men vad lurad jag blev...
Jag vaknade och trodde det var lördag eller att jag i alla fall var ledig och blev nästan förvånad när jag kom på att jag inte var det, men det gjorde inte så mycket. Jag var i alla fall utvilad! Jag tog mig upp ur min varma säng, duschade, klädde på mig, sminkade mig, fixade håret (tills strömmen gick) och hör här; jag hann med bussen! Men detta visade sig vara helt onödigt. Jag kom fram till stationen, köpte en bulle, åt den och såg tåget komma inrullandes på stationen.. Men vad långsamt det åkte? Det kom i alla fall fram och alla gick på och satte sig. Ja, vad hände sen? Absolut ingenting. Tåget stod där...och stod...och stod. STRÖMAVBROTTET! Ja men så underbart, tänkte vi alla. Där satt vi i en kvart innan vi ombads att gå av tåget och det gjorde vi. Efter kanske 10 minuter åker tåget efter att ha meddelat de kanske 5 personer som hade lust att stå kvar på perrongen och frysa att de kunde gå på igen. Man kan ju fråga sig varför vi gick av... Vi fick i alla fall sitta där och vänta på nästa tåg som var en timme försenat. Jag väntade alltså i sammanlagt 1 och en halv timme på det jävla tåget innan jag kom på att jag skulle hinna vara med ungefär 10 minuter på en lektion och sedan ha håltimme i 3 timmar, så jag åkte hem.
Möts av att precis alla lampor i hela lägenheten är tända och bara skrattar. Herregud vilken start på dagen. Hur ska detta sluta? Jag återkommer ikväll!
Salty and Twisted
Alltså hur kan man sakna någon så sjukt mycket som man känt så kort tid? Eller känt alls..? Alltså jag vill bara ta mig till jävla Amsterdam, så fort det bara går, och stanna där! Salty and twisted..att någon kan göra en så enkel, på gränsen till tråkig och lugn resa till något som kunde varit en helt underbar romantisk komedi? Att någon kan vara så perfekt gör mig lycklig. Inga som helst fel eller brister, bara raktigenom underbar. Den veckan levde jag i en dröm. Varenda detalj var som det bästa jag kunde förvänta mig fast ännu bättre!
Ändå undrar jag..kan det vara så att min underbara holländare verkligen inte har några fel och brister, eller lyckades han bara dölja dem helt och hållet under tiden vi sågs? Jag får helt enkelt flytta till Amsterdam på prov!
Salty and twisted - drömkyssen.
Ändå undrar jag..kan det vara så att min underbara holländare verkligen inte har några fel och brister, eller lyckades han bara dölja dem helt och hållet under tiden vi sågs? Jag får helt enkelt flytta till Amsterdam på prov!
Salty and twisted - drömkyssen.
Lalalalalalala, Life is wonderful!
Hej! :D
Ja ni ser, jag är inte bitter och ledsen längre! Känns himla skönt. Nu kanske jag kan skriva om något annat än allt jag stör mig på? Innan det här lilla avbrottet var jag väl grinig..sen deppade jag ihop totalt i några dagar och nu är jag mitt gamla jag igen. Underbart, saknat mig. Blev lite skraj ett tag när jag bara slutade bry mig om allting, inte ens om mig själv typ..
Så varför denna stora vändning? Jag vet inte. En dag kom jag hem från skolan, mådde så dåligt att jag gick hem efter lunchen..hade ont i magen och allting. Så slängde jag mig i sängen ett tag, satte mig vid datorn och började prata med dom jag brukar prata med och så hände något otroligt...jag kom på mig själv med att LE. Inte "oj ett skämt, bäst jag ler"-leende heller utan ett vanligt "glad" leende. Blev så chockad att jag började skratta! Sen bara fortsatte jag uppskatta saker och sluta gå runt och vara nere. Nu ler jag och skrattar hela tiden, jag är tillbaks!
Häromdagen klickade jag runt lite på internet medan jag, som vanligt, lyssnade och gapade till Jason Mraz. Så tänkte jag..han måste ju ha en hemsida? Hur kan jag inte ha tänkt på det förut? Och mycket riktigt hade han det så jag kollade "tours" mest bara för att...jaa för att jag tyckte jag borde det. Men vad ser jag? Lund...LIGGER INTE DET I SVERIGE?? Så jag ringde min kära kusin (lika stort fan) och frågade om hon ville åka dit med mig och jag fick det självklara svaret JA! Men..vi möttes av stor besvikelse när vi såg att det var uppbokat. Men jag kunde inte sluta hoppas. Jag tänkte att om han spelar i Lund, då kan han ju mycket riktigt spela i Stockholm? Och mycket riktigt, på andra sidan stod det där och glänste; "Stockholm, Sweden". Flög upp och bokade biljetter på 5 sekunder! Okej inte riktigt 5 sekunder men fort i alla fall. Så nu är det klart..
VI SKA SE JASON!
fast först Coldplay! Ta det lugnt, jag glömmer inte er men jag är bara så himla lycklig nu!
Ja ni ser, jag är inte bitter och ledsen längre! Känns himla skönt. Nu kanske jag kan skriva om något annat än allt jag stör mig på? Innan det här lilla avbrottet var jag väl grinig..sen deppade jag ihop totalt i några dagar och nu är jag mitt gamla jag igen. Underbart, saknat mig. Blev lite skraj ett tag när jag bara slutade bry mig om allting, inte ens om mig själv typ..
Så varför denna stora vändning? Jag vet inte. En dag kom jag hem från skolan, mådde så dåligt att jag gick hem efter lunchen..hade ont i magen och allting. Så slängde jag mig i sängen ett tag, satte mig vid datorn och började prata med dom jag brukar prata med och så hände något otroligt...jag kom på mig själv med att LE. Inte "oj ett skämt, bäst jag ler"-leende heller utan ett vanligt "glad" leende. Blev så chockad att jag började skratta! Sen bara fortsatte jag uppskatta saker och sluta gå runt och vara nere. Nu ler jag och skrattar hela tiden, jag är tillbaks!
Häromdagen klickade jag runt lite på internet medan jag, som vanligt, lyssnade och gapade till Jason Mraz. Så tänkte jag..han måste ju ha en hemsida? Hur kan jag inte ha tänkt på det förut? Och mycket riktigt hade han det så jag kollade "tours" mest bara för att...jaa för att jag tyckte jag borde det. Men vad ser jag? Lund...LIGGER INTE DET I SVERIGE?? Så jag ringde min kära kusin (lika stort fan) och frågade om hon ville åka dit med mig och jag fick det självklara svaret JA! Men..vi möttes av stor besvikelse när vi såg att det var uppbokat. Men jag kunde inte sluta hoppas. Jag tänkte att om han spelar i Lund, då kan han ju mycket riktigt spela i Stockholm? Och mycket riktigt, på andra sidan stod det där och glänste; "Stockholm, Sweden". Flög upp och bokade biljetter på 5 sekunder! Okej inte riktigt 5 sekunder men fort i alla fall. Så nu är det klart..
VI SKA SE JASON!
fast först Coldplay! Ta det lugnt, jag glömmer inte er men jag är bara så himla lycklig nu!
