En helg till!
En sömnlös sådan. Men egentligen började det gå utför redan i torsdags..
Coldplay! Härlig dag. Åkte in till stan med Pola först för att leta efter en tjocktröja, men vi hittade ingen. Jag mötte upp pappa och Pola åkte hem. Hade inte sovit så mycket den natten, så frågade snällt om han ville bjuda på kaffe så jag kunde vara lite pigg på konserten. Vi gick till ett mysigt fik i en källare (se bilder) och jag fick kaffe OCH hallonpaj! Tack Pappa<3 Vi drog oss sedan vidare emot Medborgarplatsen där vi mötte Mamma och letade rätt på ett ställe att äta. Nu minns jag inte vad det hette men det var mysigt och gott i alla fall! Kanske har en bild därifrån med? Vi får se..
Sedan bar det av mot Globen, för vi skulle ju se COLDPLAY! Jag fick en tröja av snälla mamma/pappa som jag genast satte på mig. Men, något händer när vi hittar våra platser... De var nämligen inga platser längre, för de hade byggt en liten scen över dem! Jaha? tänkte vi. Vart skulle vi sitta nu då? Vi erbjöds att sitta några meter därifrån på rullstolsplatser eller ståplatser. Ståplatser hade ju varit roligt såklart, men min väska var jättetung och mammas var ännu tyngre så det fick bli de andra platserna, precis vid en trappa. Detta, visade det sig sedan, var inte vilken trappa som helst. Det var TRAPPAN.
Konserten var underbar! Publiken sjöng med och allt var precis som det ska vara på konsert! Plötsligt ser jag att de håller på att spärra av som en liten gång vid ståplatserna och märker att gången leder till Trappan. Just det, trappan där jag satt! Jag förstår att de kommer spela på scenen de byggt över våra föredetta platser (max 10 meter ifrån våra nya) och att de kommer ta sig dit genom att gå upp för Trappan, MIN trappa! Mycket riktigt blir det så och jag har det på film! Pappa petade på Chris när han sprang förbi så han vänder sig om, ser sig omkring (bland annat rakt in i min kamera) och vinkar! Sedan körde de min favorit, The Scientist, och jag slutade inte filma förrän jag inte hade något minne kvar på kameran. Underbar konsert, kommer jag inte glömma på ett tag!
Ja ni förstår väl själva att det blev sent. Jag kunde inte sova när jag väl kom hem heller eftersom det tjöt i mina öron och dunkade i mitt huvud (men jag var glad ändå, väldigt glad!). Jag var ju tvungen att skicka mitt filmklipp till alla Coldplay-fans (och icke Coldplay-fans, förlåt) jag kände också och det tog ju sitt lilla tag. Vart inte bättre av att jag vaknade klockan 7 morgonen efter fast jag egentligen inte hade behövt vakna förrän 8 och ändå tänkt sova längre. Jag var redan då väldigt trött.
På fredagen blev det besök hos Daniel! Vi lagade vår egen tolkning av Pasta Carbonara som mest liknade pasta med spya eller något, men det smakade väldigt gott (och jag åt meeest, tvungen att tillägga ^^). Jag kunde lagt mig och somnat redan då men det gjorde jag inte och jag kom inte hem förrän vid 2-tiden. Jag gick inte och la mig direkt heller, bara för jag är som jag är och inte kan hålla mig ifrån datorn.
Nästa dag blev det till att gå upp klockan 9 för att masa sig iväg till gympahallen på Kick-off. ALDRIG MER! Aldrig känt mig så lurad i hela mitt liv. Trodde jag skulle få gå en trampolinkurs (för det stod ju ungefär så i mailet) men tydligen inte. Fler som hade uppfattat det så, så jag är inte dum i huvudet. Istället fick jag lyssna på en massa skit jag redan visste och sedan LYFTA REDSKAP. Hade de skrivit det hade jag ju visserligen inte kommit men att de tar förgivet att alla ska strunta i att gå om de säger som det är och istället väljer att undanhålla sanningen sådär stör mig. Mycket. Dessutom var jag ju som ni kan förstå väldigt trött. På kvällen blev det poolparty i Södertälje! Väldigt rolig, trevlig och mysig kväll och klart värd den långa resan dit och den ungefär 3 timmar långa hemfärden. Väldigt tur att käre Fluffi höll mig sällskap via telefon, annars hade jag antagligen somnat och hamnat...jaa var hade jag hamnat? Inte hemma i alla fall. Men ja ni förstår, sent igen. Kom hem klockan 5 eller 6 på morgonen.
Detta fick jag ångra dagen efter när jag gick upp klockan 9 (igen) för att gå på träningen. Hatar den träningen. Klockan 9 på en söndag liksom? Jag...var....död. Och jag var irriterad på mig själv och hade ångest över allt jag glömde på partyt dagen innan. Okej det kanske inte var så mycket men tillräckligt för att bli irriterad över...
Resten av söndagen ägnade jag åt att desperat försöka läsa klart boken som skulle vara utläst dagen efter. Innerst inne förstod jag väl själv att jag aldrig skulle hinna läsa 2/3 av en bok på uråldrig amerikansk bond-slang men jag försökte tills ögonen gick i kors av trötthet. Det gjorde de visserligen ända från början...men jag läste tappert fram till klockan 1-2. Någonstans däremellan kom jag på att jag skulle redovisa en författare på svenskan dagen efter också och trodde att jag skulle dö, men det gjorde jag inte. Hittade till och med lite fakta!
Rätt igen! Väldigt lite sömn. Jag tvingade mig tappert till skolan ändå och redovisningen på svenskan gick bra (otroligt nog). Engelskan gick faktiskt också bra om man bortser ifrån att våran lärare inte kan engelska, jag menar "write a short story and leave it in to me"? Skrattretande.
Idag har jag inte gjort så mycket. Har bara 2 lektioner med ett långt hål emellan på tisdagar..eller jag hade det förut men idag fick jag dit spanska också. Får se om hon tycker om mig mer i år? Tveksamt.. Jag hade italienska också. Gjorde ett prov jag inte övat något inför och som hela resten av klassen jobbat med sen terminsstarten medan jag har läst en bok och gjort uppgifter till den tillsammans med de som går steg 3. Jag tyckte det var busenkelt, men tydligen ingen annan att döma av klagomålen?
Jag är idag, tisdag, fortfarande trött trots att jag sov uppåt 9 timmar inatt. Blir sova tidigt idag med, och just det..jag har sovmorgon imorgon!
Coldplay! Härlig dag. Åkte in till stan med Pola först för att leta efter en tjocktröja, men vi hittade ingen. Jag mötte upp pappa och Pola åkte hem. Hade inte sovit så mycket den natten, så frågade snällt om han ville bjuda på kaffe så jag kunde vara lite pigg på konserten. Vi gick till ett mysigt fik i en källare (se bilder) och jag fick kaffe OCH hallonpaj! Tack Pappa<3 Vi drog oss sedan vidare emot Medborgarplatsen där vi mötte Mamma och letade rätt på ett ställe att äta. Nu minns jag inte vad det hette men det var mysigt och gott i alla fall! Kanske har en bild därifrån med? Vi får se..
Sedan bar det av mot Globen, för vi skulle ju se COLDPLAY! Jag fick en tröja av snälla mamma/pappa som jag genast satte på mig. Men, något händer när vi hittar våra platser... De var nämligen inga platser längre, för de hade byggt en liten scen över dem! Jaha? tänkte vi. Vart skulle vi sitta nu då? Vi erbjöds att sitta några meter därifrån på rullstolsplatser eller ståplatser. Ståplatser hade ju varit roligt såklart, men min väska var jättetung och mammas var ännu tyngre så det fick bli de andra platserna, precis vid en trappa. Detta, visade det sig sedan, var inte vilken trappa som helst. Det var TRAPPAN.
Konserten var underbar! Publiken sjöng med och allt var precis som det ska vara på konsert! Plötsligt ser jag att de håller på att spärra av som en liten gång vid ståplatserna och märker att gången leder till Trappan. Just det, trappan där jag satt! Jag förstår att de kommer spela på scenen de byggt över våra föredetta platser (max 10 meter ifrån våra nya) och att de kommer ta sig dit genom att gå upp för Trappan, MIN trappa! Mycket riktigt blir det så och jag har det på film! Pappa petade på Chris när han sprang förbi så han vänder sig om, ser sig omkring (bland annat rakt in i min kamera) och vinkar! Sedan körde de min favorit, The Scientist, och jag slutade inte filma förrän jag inte hade något minne kvar på kameran. Underbar konsert, kommer jag inte glömma på ett tag!
Ja ni förstår väl själva att det blev sent. Jag kunde inte sova när jag väl kom hem heller eftersom det tjöt i mina öron och dunkade i mitt huvud (men jag var glad ändå, väldigt glad!). Jag var ju tvungen att skicka mitt filmklipp till alla Coldplay-fans (och icke Coldplay-fans, förlåt) jag kände också och det tog ju sitt lilla tag. Vart inte bättre av att jag vaknade klockan 7 morgonen efter fast jag egentligen inte hade behövt vakna förrän 8 och ändå tänkt sova längre. Jag var redan då väldigt trött.
På fredagen blev det besök hos Daniel! Vi lagade vår egen tolkning av Pasta Carbonara som mest liknade pasta med spya eller något, men det smakade väldigt gott (och jag åt meeest, tvungen att tillägga ^^). Jag kunde lagt mig och somnat redan då men det gjorde jag inte och jag kom inte hem förrän vid 2-tiden. Jag gick inte och la mig direkt heller, bara för jag är som jag är och inte kan hålla mig ifrån datorn.
Nästa dag blev det till att gå upp klockan 9 för att masa sig iväg till gympahallen på Kick-off. ALDRIG MER! Aldrig känt mig så lurad i hela mitt liv. Trodde jag skulle få gå en trampolinkurs (för det stod ju ungefär så i mailet) men tydligen inte. Fler som hade uppfattat det så, så jag är inte dum i huvudet. Istället fick jag lyssna på en massa skit jag redan visste och sedan LYFTA REDSKAP. Hade de skrivit det hade jag ju visserligen inte kommit men att de tar förgivet att alla ska strunta i att gå om de säger som det är och istället väljer att undanhålla sanningen sådär stör mig. Mycket. Dessutom var jag ju som ni kan förstå väldigt trött. På kvällen blev det poolparty i Södertälje! Väldigt rolig, trevlig och mysig kväll och klart värd den långa resan dit och den ungefär 3 timmar långa hemfärden. Väldigt tur att käre Fluffi höll mig sällskap via telefon, annars hade jag antagligen somnat och hamnat...jaa var hade jag hamnat? Inte hemma i alla fall. Men ja ni förstår, sent igen. Kom hem klockan 5 eller 6 på morgonen.
Detta fick jag ångra dagen efter när jag gick upp klockan 9 (igen) för att gå på träningen. Hatar den träningen. Klockan 9 på en söndag liksom? Jag...var....död. Och jag var irriterad på mig själv och hade ångest över allt jag glömde på partyt dagen innan. Okej det kanske inte var så mycket men tillräckligt för att bli irriterad över...
Resten av söndagen ägnade jag åt att desperat försöka läsa klart boken som skulle vara utläst dagen efter. Innerst inne förstod jag väl själv att jag aldrig skulle hinna läsa 2/3 av en bok på uråldrig amerikansk bond-slang men jag försökte tills ögonen gick i kors av trötthet. Det gjorde de visserligen ända från början...men jag läste tappert fram till klockan 1-2. Någonstans däremellan kom jag på att jag skulle redovisa en författare på svenskan dagen efter också och trodde att jag skulle dö, men det gjorde jag inte. Hittade till och med lite fakta!
Rätt igen! Väldigt lite sömn. Jag tvingade mig tappert till skolan ändå och redovisningen på svenskan gick bra (otroligt nog). Engelskan gick faktiskt också bra om man bortser ifrån att våran lärare inte kan engelska, jag menar "write a short story and leave it in to me"? Skrattretande.
Idag har jag inte gjort så mycket. Har bara 2 lektioner med ett långt hål emellan på tisdagar..eller jag hade det förut men idag fick jag dit spanska också. Får se om hon tycker om mig mer i år? Tveksamt.. Jag hade italienska också. Gjorde ett prov jag inte övat något inför och som hela resten av klassen jobbat med sen terminsstarten medan jag har läst en bok och gjort uppgifter till den tillsammans med de som går steg 3. Jag tyckte det var busenkelt, men tydligen ingen annan att döma av klagomålen?
Jag är idag, tisdag, fortfarande trött trots att jag sov uppåt 9 timmar inatt. Blir sova tidigt idag med, och just det..jag har sovmorgon imorgon!
Kommentarer
Trackback
