Låt mig vara någon gång då
O ljuva besatthet, snälla lämna mig i fred!?
Wäh..vill typ sova, sova bort allting, om det ändå gick? Om man ändå kunde gå och lägga sig, bearbeta allt med något slags immunförsvar mot dåliga tankar och vakna upp leendes en solig morgon..härliga känsla..men jag antar att det inte riktigt fungerar så, grattis ödet du vinner igen. Jag vet att jag drar på mig allt själv, att jag är för naiv och dum för att förstå eller vilja förstå. Jag vet det, men ändå kan jag inte låta bli. Jag liksom dras till det, måste testa, kanske kanske..kanske inte den här gången? Kanske alltid.
Det här kommer inte sluta bra. Det här kommer sluta jättedåligt. Faan.
Kommentarer
Trackback
