Larvän

Vilken ovanligt problemlös och stressfri jul. Det är snö ute, så vitt och fint. Skulle egentligen vilja gå ut på en promenad typ. Bara gå omkring lite och få alla tankar på plats. Jag saknar något. Det är något långt in i själen som bara är helt..fel? Det är liksom ett hål, något finns inte. Något är borta. Jag väntar på något, men vadå? Väntar jag i onödan eller på något som faktiskt kommer?

Jag vill ha ett värmande julsamtal. Jag vill att mobilen börjar vibrera lite, att någon gör en ansträngning för att göra just mig glad. Jag vill vara den första tanken i någons huvud, någon man måste prata med, personen man helt plötsligt finner sig trycka på "ring" på för att det helt enkelt inte finns någon annan man vill prata med mer. Jag vill vara bara henne. Bara jag.

Någons enda dröm och önskan.