Larvän

Det är mulet, jag är sjuk och irriterad. Sitter och är dryg mot alla jag inte vill prata med istället för att bara ignorera dem som jag brukar göra bara för att det känns lite småbra att vara elak mot folk som är för dumma i huvudet för att förstå det eller bryr sig så mycket om min uppmärksamhet att de faktiskt inte bryr sig om vad jag säger.

Nu är sommaren på väg mot sitt slut och jag kan ärligt talat säga att jag är väldigt stolt över mig själv. Mina glada dagar har definitivt varit fler än de ledsna till skillnad från tidigare år! Detta tror jag beror delvis på att jag inledde sommaren relativt glad och utan problem, det ska jag komma ihåg till kommande somrar..år..dagar? Jag ska också försöka påminna mig själv att inte skapa problem, som jag är så duktig på... Att se det bästa i allt och inte ta åt sig för småsaker, inte bry sig för mycket helt enkelt. Jag märker även att jag faktiskt lärt mig av mig själv (för en gångs skull) att veta när det verkar komma något som vill mig illa och kunna ta tag i det innan det blir för stort, eller bara göra mig av med källan till problemet om det är det som krävs. Slutligen har jag lärt mig att det känns bättre att göra något än att bara sitta och plågas.

Stora tack till familjen (och gropen) för att jag älskar att vara där med er och ni får mig att bli mig igen efter ett långt skolår! Många tack även till Liza som aldrig slutar lysa upp min vardag med sina söta högst oanade sms, till Hanna och Mimmi för att ni alltid får mig att skratta och till Annikki som alltid ringer vid exakt rätt tillfälle med exakt rätt budskap! Puss på er och tack för att ni finns där för mig!