Larvän

Och med dessa ord hälsar jag ännu en period av skit välkommen. Det är bara att ta för er, för vad har jag att säga till om? Jag kommer alltid bara gå där och leende ta emot ödets käftsmällar, skratta varenda gång jag faller och tryggt förvara alla onda ord. För vad kan jag egentligen göra? Man kan ju inte slå tillbaks mot ödet, ödet går inte att fälla och hör inte mina arga ord. Ödet lämnar mig, belåten över att än en gång fått visa vem som bestämmer, och passar på att spotta på mig medan det försvinner, lämnar mig ifred på obestämd tid.

Medan jag ligger där och långsamt inser att allt egentligen är mitt eget fel...