Larvän

Det här är egentligen ingenting som är intressant för någon att läsa. Det är bara mig, mina tankar och mitt sätt att avreagera mig. Känner du dig träffad har du antagligen fel.

Åååååh vad jag hatar dig. Du anar inte hur mycket du har förstört mig! Allting! Min tro på mig själv, hur jag tänker och agerar, min tro på andra.. Allt är helt jävla fucked up på grund av att du skulle vara så in i helvete dum i huvudet och bara förstöra alltihop. Jävla dig! Hur hade du tänkt dig att jag någonsin skulle återhämta mig ifrån det här? Det kommer ju inte gå. Jag bara ser fel och brister i allting. Du har gjort mig till universums största pessimist. Nej jag tror inte att allting kommer fortsätta gå åt helvete, jag vet det. Jag känner det på mig. Allt jag trott på, alla problem jag sett förbi och hoppas ska lösas med tiden..det funkar inte så. Man kan inte tro på något så mycket att det till sist fungerar om det aldrig någonsin, inte från första början, fungerat helt rätt. Ingenting KAN vara helt rätt och kommer aldrig kunna vara det heller.

Förhoppningsvis kommer det en dag då jag kan lita på mig själv igen. Just nu är jag bara väldigt irriterad på mig själv som låtit någon göra mig sådan här utan att ens försvara mig det minsta. Den stora frågan är hos vem felet ligger..min oförmåga att ta hand om mig själv såpass mycket att jag inte låter någon dra ner mig dit jag har kommit...din oförmåga att förstå hur mycket du dragit ner mig och vad du egentligen gjort mot mig..eller att ingen av oss insåg att allting från början var dömt att misslyckas...

Jag vet inte..