suck...
Har du någonsin varit med om att du går igenom en vecka som ett ufo, och varje kväll lägger du dig i sängen, tittar upp i taket och undrar varför du inte kan känna lycka?
Sen börjar du fundera på varför och tänker på massa skit du gått igenom och det är så jävla mycket att du tänker typ bara en hundradels sekund på varje sak så allt blir en jävla röra och tynger ner bröstet så man får svårt att andas. Du börjar få panik och pallar verkligen inte känna så längre!
Sen kan du tänka dig lättnaden och känslan när du träffar nån som täpper för alla sår och för första gången på 2 år somnar du med ett leende på läpparna. Det fortsätter så i 10 månader, du gråter ut lite men inte sådär panikartat som förut utan på ett skönt sätt...
...och så kan du tänka dig känslan när den personen plötsligt försvinner...
Jag är så jävla helvetes äckligt trött på att vara ledsen och jag ORKAR verkligen inte vara det längre! Så varför ska det bli såhär? VARFÖR SKA DET ALLTID BLI SÅHÄR!?!? Är det så jävla roligt att låta mig bli sårad om och om och om och om och om.....igen? Snälla, låt mig vara.. Jag är trött på att skratta halvhjärtat åt skämt, anstränga mig för att le för personerna jag tycker om och mest av allt på att gråta. SNÄLLA, LÅT MIG VARA!!
Kommentarer
Har du någonsin varit med om att du går igenom en vecka som ett ufo, och varje kväll lägger du dig i sängen, tittar upp i taket och undrar varför du inte kan känna lycka?
Sen börjar du fundera på varför och tänker på massa skit du gått igenom och det är så jävla mycket att du tänker typ bara en hundradels sekund på varje sak så allt blir en jävla röra och tynger ner bröstet så man får svårt att andas. Du börjar få panik och pallar verkligen inte känna så längre!
Sen kan du tänka dig lättnaden och känslan när du träffar nån som täpper för alla sår och för första gången på 2 år somnar du med ett leende på läpparna. Det fortsätter så i 10 månader, du gråter ut lite men inte sådär panikartat som förut utan på ett skönt sätt...
...och så kan du tänka dig känslan när den personen plötsligt försvinner...
Jag är så jävla helvetes äckligt trött på att vara ledsen och jag ORKAR verkligen inte vara det längre! Så varför ska det bli såhär? VARFÖR SKA DET ALLTID BLI SÅHÄR!?!? Är det så jävla roligt att låta mig bli sårad om och om och om och om och om.....igen? Snälla, låt mig vara.. Jag är trött på att skratta halvhjärtat åt skämt, anstränga mig för att le för personerna jag tycker om och mest av allt på att gråta. SNÄLLA, LÅT MIG VARA!!
