Förgyllde budbärarens dag
Jag låg helt fridfullt och sov, men något störde min sömn. Vad kunde det vara? Efter en stunds funderande och upprepning av ljudet kunde jag konstatera att det var dörrklockan. Vem kunde det vara? Eftersom ingen förutom farmor ungefär brukar komma och hälsa på utan att ringa innan antog jag att det antingen var hon, syster som glömt nycklarna eller någon annan som glömt nycklarna. Så vad gör jag? Letar fram på första bästa t-shirt och går yrvaket och öppnar dörren, där en budbärare står i chocktillstånd med ett paket i handen. Vi stirrar chockat på varandra en stund innan han får fram "Öh..jag har ett paket till Monica". Jag lyckas meddela att hon inte är hemma, vi stirrar förvirrat en stund till och han kommer fram till att jag också kan skriva på. Det är ungefär nu jag inser att jag står i endast t-shirt och spetstrosor och kommer fram till att om jag ska skriva på något måste han komma ännu närmare, så jag ber honom vänta, drar på mig ett par shorts och får skriva under på någon fet grej med en plastpinne. Jag skrev bättre när jag gick på dagis.
Äntligen över då. Vaknat till lite, öppnat post och ska precis stänga in mig på toan när telefonen ringer ("%¤#"¤#¤#") och då är det inte någon vanlig telefonundersökning eller något sånt meningslöst utan jag måste faktiskt tänka och skriva ner en massa saker. Detta är nog den mest händelserika morgon jag haft på VÄLDIGT länge!
