Larvän

Jag gick av bussen och började gå hemåt. Kände tröttheten i huvudet, ögonen ville bara stängas. Kom att tänka på hur stökigt mitt rum var och hur lite rena kläder jag hade kvar och bestämde mig att, trots tröttheten, städa och tvätta. Jag kommer hem, går in i mitt rum och möts av en fasansfull syn...GLASSKÄRVOR OCH KULOR ÖVER HELA GOLVET! Fönstret hade blåst upp och vält en glasvas full med kulor i olika färger över skrivbordet och förödelsen var total. Okej, inte total. Ett glas med vatten hade tur nog inte vält, det hade förstört min dator också. I vilket fall som helst. Jag tog ett djupt andetag och trippade fram till skrivbordet, försiktigt för att inte trampa på någon glasbit. Jag plockar ihop de största skärvorna och lägger i det som en gång var en vas, men..jag är för hetsig och släpper en glasbit från lite för hög höjd ner i kvarlevorna av vasen och en skärva flyger, och jag uppfattar allt detta i slow motion, flyger och sätter sig rakt i mitt ÖGA! Jag blev helt paralyserad. Vågade inte blinka, inte andas. Springer till spegeln och ser den lilla, nästan obefintliga dock väldigt farliga lilla glasflisan ligga på mitt öga. Jag vet väl innerst inne att man inte ska peta, men då jag var i chock försvann alla mina annars intelligenta tankar och jag fick den lilla glasflisan att fastna på mitt finger. Jag blinkade nog inte på hela den tiden, tvivlar på att jag andades..men glasbiten är borta och den orsakade inga skador. Jag är dock fortfarande i chock. Jag trodde verkligen att jag skulle dö, eller åtminstone bli blind. Men nu..nu är jag säker. Jag kommer aldrig, ALDRIG, mer plocka glasbitar utan skyddsglasögon!